Bara för att en FDM 3D-printer har två extruders för material innebär detta inte att printern har en fungerande lösning för extrudering av både modell- och stödmaterial.
Ett väl fungerande alternativ med stödmaterial, helst lösningsbart, gör att efterbearbetet minimeras. Det går alltid att argumentera för att det inte behövs något stödmaterial, bara man konstruerar sina detaljer så att stödmaterial inte behövs. Denna omkonstruktion och anpassning gör att värdefull tid går förlorad, vilket få konstruktörer kan tillåta sig.
Detaljer som konstrueras för att produceras utan stödmaterial i 3D-printers, kanske senare ska massproduceras med helt annan teknik, t.ex. formsprutning, pressgjutning eller vakuumformning. Då kommer förmodligen konstruktionen kräva förändringar, och det finns risk att man blir sittandes med flera olika designversioner och merarbete kan tillkomma.
Därför är det viktigt med stödmaterial:
- Vilka komplexa detaljer som helst kan produceras med stödmaterial
- Konstruktörer behöver aldrig begränsa sina idéer
- Man använder en och samma konstruktion, både för 3D-printing och annan teknik
För att citera Scott Crump, – att utveckla en fullt fungerade FDM-process är 20% modell- och 80% stödmaterialutveckling.
Ta mig till nästa sida: Är PVA ett bra alternativ?